Jaha, kära blogg.
Det var inte igår inte. Vad beror det på då, undrar ni? Jovisst - i maj träffade jag en donna som hette Marja-Lisa och bodde på Åland (uttalas där åhhhlaNd). Allt var frid och fröjd de första månaderna, tills hon fick för sig att hon skulle förändra min personlighet. Hon gillade inte min svenska attityd utan jag skulle bli mer finskt svårmodig. Hon ville att jag skulle bli finsk konstnär (då också lätt alkoholiserad).
En morgon när jag vaknade var alla mina saker borta. Jag befann mig alltså naken och ensam på Åland, i en stuga byggd av gamla europapallar. Allt jag kunde se var en lite vodka, en pipa och en sydväst. Jaha, bara att gå upp och se vad världen hade att bjuda på. Utanför huset stod Marja-Lisa med en hagelbrakare och skrek, på finska, åt mig att dricka vodkan och vara tacksam för livet.
Gahhh! - Två månader gick tills jag fick tag i en mobilen och kunde sms:a Juarez. Han kom och räddade mig och nu är jag tillbaka i livet. Marja-Lisa har jag inte hört något från, som tur är...
Nu ska jag vara singel för alltid och bara jobba och blogga
torsdag 8 november 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
I egenskap av homosexuell man så vill jag bestämt hävda att Åland är en sorts korv.
Skicka en kommentar